Välja vem man härmar

Idag-sidan har skrivit en läsvärd serie kallad kallad Nedärvda mekanismer, en serie om mänskliga mönster som skapar onda cirklar. Huvudperson är den troende franske litteraturvetaren och filosofen René Girard.
Försök till en kort sammanfattning:
Vi konkurrerar och jämför oss. Samtidigt är vi beroende av grupptillhörighet. Spegelneuronerna i pann - och hjässloben gör oss lyhörda för "den andre". Resultatet blir att vi härmar och mobbar, vi löser rivalitet med utfrysning. Från detta beteende kan ingen svära sig fri. Lyhördheten skapar också förutsättningar för medkänsla och solidaritet. Men att ensam ställa sig på den mobbades sida är riskfyllt och kräver mod.

På sätt och vis är väl detta en variant på "Fångarnas dilemma", dvs hänsyn till gruppen är viktigare än den egna uppfattningen om vad som är förnuftigt och rätt.
Girard menar att det bara finns ett motmedel mot ondska, och det är att frivilligt välja offrets perspektiv, och ta risken att själva råka illa ut.
Det låter tufft. Kan man inte tänka sig något mer lustbetonat ? Genom att framhålla den starka känslan av belöning som uppstår när man gör gott. Vi har säkert  goda förutsättningar att nå dit, bara vi blir kvitt det här rotrutiga - individualistiska - valfrihetsprojektet.
Men det kan väl inte vara så svårt ?

En hammare kan användas till att slå i spik. Eller att slå någon i huvudet med.
Alkohol gör somliga glada, andra till misshandlare.
Man väljer vem man härmar ?


IDAG
Spegelneuron
Fångarnas dilemma