Det finns många exempel på samma tema. Avståndstemat.
Faran med ökat avstånd, geografiskt eller känlslomässigt. Och omvänt, värdet av närhet.
Det geografiska är lätt att förstå. Det känslomässiga är inte lika självklart.
Att ta cykeln med på flyget gör man på egen risk. Säkrast är att ha en hård väska som tål alla former av misshandel. Att göra ett paket av plast och papp är däremot vanskligt. Man ser inte längre att det är en cykel, och inslagningen ger inte mycket skydd. Då är det mycket bättre att checka in cykeln utan trampor , men i övrigt helt naken. För det visar sig att inte ens den mest brutala godslangare har hjärta att slänga och misshandla en livs levande cykel.
Den spontana vårutställningen kanske väcker samma känsla. Samma drivkraft att inte vilja skada, när jag verkligen förstår/känner att det skulle göra någon annan illa. De två tallrikarna på elskåpet är efter en vecka fortfarande installerade, och oskadda. Någon har t.o.m utvidgat motivet så att tallrikarna nu står bredvid varandra. Vilket i sig känns symboliskt. Inte över och under, utan bredvid varandra.
Kort sagt, det gäller att den omtänksamma sidan besegrar förstörelselustan, som alltid lurar i vassen.
Genom att krympa avståndet ?
Sen finns det förstås fler "dödssynder" än fysisk skadegörelse och vrede. Som högmod, girighet, frosseri, avund och lättja ...
Amen.
Gräv där du står.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar