Göran Greider kommer från Årsta till Götgatsbacken för att tala om Den solidariska genen.
Hammarbyfansen skall i motsatt riktning, för att stödja sitt lag i premiären.
En ensam socialist, övertygad om vår inneboende empatiska förmåga och vårt omättliga behov av gemenskap, tvingas stånga sig genom rök och raketer och mer eller mindre hatiska slagord. Inte undra på att han ser tagen ut. Och ganska snart får tillstå att detta grundläggande behov av gemenskap kan ta sig olika uttryck. Allt från hat till omtanke.
Mänsklig empati fungerar bäst på nära håll, ansikte mot ansikte. På längre avstånd har vi svårt att bry oss, så är vi tydligen skapta. Men där ute på gatan, vad är viktigast - lojaliteten med gruppen eller oviljan att skada en medmänniska ? Min känsla, mitt i röken, är att ett enda knyst om AIK eller Djurgården är förenat med livsfara.
Tänk om det gick att väcka lika starka känslor för andra ändamål än fotboll. På Götgatan, en vanlig måndag. Rök, raketer och slagord för att t.ex stoppa det fruktansvärda som händer i Syrien. Men så är vi inte skapta ?
Det var hur som helst roligt att se författaren till den fina boken rakt i ögonen.
Den solidariska genen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar