Hur man tar ställning är inte lätt att veta. Personlighet, bakgrund, egna erfarenheter. Och andras erfarenheter, andras kunskaper. Men vem lyssnar man till ? Det beror på personlighet, bakgrund och egna erfarenheter ?
Visionen, vilket sannolikt är en illusion, är att lyssna till alla som högljutt eller lågmält framför sin mer eller mindre bestämda uppfattningar. I drömvärlden tar man sedan ställning, men fortsätter lika intresserat att lyssna. I någon slags rosa förhoppning om att andra gör detsamma.
I familjer och på jobbet får vissa medlarens roll. De tar inte själva ställning, troligen av rädsla för konflikter. Men kanske också p.g.a en genuin öppenhet och nyfikenhet, en övertygelse att sanningen aldrig är svart eller vit, men alltid subjektiv.
Hur som helst, efter att i veckor hört kategoriska uppfattningar om Ryssland och Ukraina var det befriande att läsa några rader av en person vars yrke är att lyssna och medla, att inte ta ställning om man så vill.
I sammanhanget vore det värdefullt om parterna kunde dämpa sin retorik och gå in för ”a verbal cease fire”. Det gäller särskilt de ryska statskontrollerade medierna men också stora delar av västerländsk press som ägnat sig åt en överdrivet skarp kritik av president Putin och Ryssland. Det går att kritisera och samtidigt försöka förstå motsidans bevekelsegrunder.
Sverige borde för egen del återgå till sin gamla utrikespolitiska linje att verka för att dämpa, inte öka stormaktsmotsättningarna.
DN debatt - Sven Hirdman , f.d Moskvambassadör
Liknande funderingar, 2009
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar