Upphör inte att förundras över att FN:s klimatpanel blir allt säkrare på att koldioxidutsläppen är ödestigra för livet på jorden, samtidigt som så lite görs för att minska dom.
Vi vill inte, skriver Birger Schlaug.
Antingen tror vi inte på rapporterna, eller så tror vi att det fixar sig på något sätt, trots ökade utsläpp.
Men att vi inte skulle vilja vårt eget bästa, det låter märkligt.
Om man inte håller det för uteslutet att panelen har rätt i sina prognoser, och har en begränsad tilltro till att det ordnar sig trots ökade utsläpp, då får man nog vackert dra sitt strå till stacken. Dvs dra ner på konsumtionen.
Omvänt, även om man inte är främmande för att prognoserna är överdrivna eller felaktiga så får man ändå ställa in sig i ledet.
Man behöver inte fatta mycket, bara acceptera att ibland gäller försiktighetsprincipen.
3 kommentarer:
Det mest paradoxala i debatten är ju att vi kan göra massor utan att sänka livskvalitén, men vi debatterar som om det går åt skogen om vi inte konsumerar...
Precis !
Björn Forsberg trycker på just det ( i "Omställningens tid")
... ekonomin går åt skogen om vi inte konsumerar.
Skogen hotar att ta över efter oss och ekonomin om vi inte konsumerar.
Olösligt. Vi som är med i vinnar-cirkeln och inte bor på Maldiverna.
Men att tillsammans göra något annat.
Förlåt, hamnat på fel mottagning igen?
Under väntetiden som är mycket svår att påverka
så tycker jag att det är en alldeles UTMÄRKT IDÉ
att minska sina fotavtryck på Jorden genom att minska
sin lönsamma arbetstid och minska sin påverkan på de
oskyldiga barnen och att pietetsfullt renovera ett torp!
Skicka en kommentar