Nytt förhållande

Mitt förhållande till elitidrott har blivit väldigt annorlunda. Från inbiten nörd till nonchalant och sporadisk iakttagare.

Gjorde några ärenden på stan och svängde sedan förbi mina föräldrar. De var i upplösningstillstånd framför TVn, Sverige hade tagit guld i damstafetten ! Kom i tid för att se reprisen av Kallas osannolika upphämtning. Och tänkte den nästan förbjudna tanken att det var skönt att veta hur det gick.
När de sen intervjuas är det inte guldet som känns viktigt, utan det där fnittret och sammanhållningen.
Samma sak när jag läser de bombastiska kommentarerna i tidningen. Det som fastnar är Anna Haags kommentar.
- Jag sa förlåt, förlåt för att jag inte hängde med.
Lagkompisarna bad henne bara att vara tyst.
- Att får göra det här med de här tjejerna - mina bästa vänner - är helt fantastiskt. Det är magiskt.

Sammanfattning.
Det som gör intryck är inte om man vinner eller förlorar, utan hur man vinner eller förlorar. Och vem som gör det, vilken så kallad nation vederbörande kommer ifrån, är egentligen ovidkommande.
Och medaljstatistik är fullständigt ointressant.