Jag skriver, plåtar och målar för glatta livet, utan att kunna. Men så tar jag heller inget betalt, och förhoppningsvis kommer ingen till skada. Mer seriöst är jag tvungen att agera för att få mat på bordet, det är väl så det ska vara.
Men egentligen skulle jag nog kunna sjunga amatörismens lovsång. Allt det där som görs av enbart glädje, utan höga krav och strikta ramar. Där fel kan vara rätt, där ett litet misstag eller felsteg lätt kan förlåtas, eller rentav betraktas som givande och charmigt, där anspråken inte är så höga.
Det handlar om balans, skulle någon sagt.
Obalans, skulle jag sagt.
På onsdag kommer proffsen hem från Rwanda. Det blir skönt.
Den redan hemkomne amatören är mest omtumlad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar