Det är något visst med dokumentärfilmer.
På Number One hittade jag ytterligare en pärla av Stefan Jarl. Han har en enastående förmåga att levandegöra.
Den första filmen, från 1985, berättar om Ricky Bruch och hans förberedelser för att göra comeback i OS 84. Olympiska kommittén tålde inte kritiken de fick utstå, och svarade med att inte nominera honom, han fick vackert sitta hemma i Malmö och titta på TV.
Året därpå, när pressen saknades, kastar han världsrekordlängder 10 - 20 tävlingar i rad. Där slutar filmen ..
Den andra är ett underbart porträtt av Stefan Jarls mentor Arne Sucksdorf. Han lever sina sista dagar när filmen görs (2001), men är alldeles klar, och oerhört vis. Filmen inleds och avslutas med hans önskan att hitta balansen mellan den dokumentära och den poetiska sanningen. Han instämmer i Dostojevskij ; Det är skönheten som skall rädda världen, vilket också är filmens namn.
Blir mest tagen av inslagen från "En djungelsaga" (1957), gjord i Indien. Som berättar om "det lyckligaste samhället på jorden", befriat från vår avund, tävlan och konkurrens.
Vad jag inte visste var att den unge rebellen, och jägaren, var ytterst nära att skjuta Hitler, han hade möjligheten (siktkorset inställt på tinningen), men avstod i sista stund.
För det har han i efterhand " kanske dåligt samvete "..
Den sista filmen skildrar hemlösa några iskalla februaridagar 1999. Sant och poetiskt, på samma gång.
Naturens hämnd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar