Lyssnar på Tendens.
Bengt Gustavsson, senior professor i astronomi, berättar hängivet om månen. Det framgår att han påbörjade sina astronomistudier vid 12 års ålder.
I samma program berättar äventyrerskan Renata Klumska (snart den första svenska rymdturisten) att hon har för avsikt att klättra upp på ett månberg före år 2030.
Jag blir avundsjuk på deras målmedvetenhet. Samtidigt som jag helst vill vara mindre besatt, och ta det som det kommer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det ska väl inte vara något problem för dig: Du hade ju läst Bengt Hubendick, Människoekologi.
Han skriver att det är nonsens att bl.a tro att man ska kunna leva på mars.
Likaså måste det vara att hålla på med rymdfärder, månberg etc....
För vore det så att människan skulle vara så fantastisk som hon vill göra sig, så skulle naturligvis evelutionen gett henne de egenskaper som hon eftersträvar.
Nej, människan är inte så fantastisk som hon vill framstå.
Hon känner inte sin begränsning.
Det kommer bli hennes fall.
Anneli Pompe, Renata Klumska,m,m...
är inget annat än trams & flams.
Den ena ner i hav den andra ut i rymden.
Fysiker Stephen Hawking lär ha sagt Citat: " Vi behöver bara titta på oss själva för att se hur intelligent liv skulle kunna utveckla sig till något vi inte skulle vilja möta"
/ Realist
Realist,
Tack för förtroendet !
Jag kommer väl ihåg att BH avfärdade förhoppningar på fortsatt liv för oss människor på andra planeter.
Kanske är jag inte lika pessimistisk vad gäller våra möjligheter. Men håller fullständigt med dig att nyckeln är att se våra begränsningar. Inse att vi "blott är en tråd i väven", som indianhövdingen uttryckte det.
Möjligen kan man fästa förhoppningar till den växande kunskapen om hur allt levande är sammanlänkat. Filmen I AM är väldigt övertygande på den punkten. Det skulle betyda att det jag tänker och gör, här och nu, kan påverka annat och andra i en utsträckning som är mycket större än jag tror.
We are all connected.
Skicka en kommentar