Glömsk

Solen har precis gått ner, nordanvinden viner runt knuten, i stugan är det varmt och gott.

Släcker törsten efter cykelturen,
tänder några kvällslampor, 
slår mig ner i soffan, 
och öppnar datorn. 
Vad mer kan man begära ?

Men säg den glädje som varar. 
Jag har glömt läsglasögonen i stan ! 
På skärmen flimrar bara obegripliga krumelurer. 

Nu orkar jag inte kisa längre. 
Utan lutar mig tillbaks, njuter av den vackra kvällen,
och övar mig i förnöjsamhet.


Det blev förstås radion som räddade mig. Repris på Maria Svelands sommarprogram. Som jag gillade, för att det var så fullt av tillförsikt och styrka, och så lite av bitterhet och självömkan.