Ofönuft och känsla

Lyssnar på P1 (!), Helena von Zweigbergk och Oförnuft och känsla (vilket bra namn på ett radioprogram ).
Helena avslöjar  att bland journalister finns en tumregel som säger "kolla aldrig upp en bra story", eftersom risken är stor att den visar sig vara osann. Man får tro att det är ironiskt menat, osanning bör väl vara journalistens fiende nummer ett ??
Hur som helst ger hon ett exempel som heter duga.

Filmen Festen av Thomas Vinterberg är Danmarks största framgång på filmduken, ett familjedrama om incest som äter sig in under skinnet. Vinterberg hävdade till en början att den var ren fiktion, men tillstod senare att han några år innan hört ett radioprogram om en man (Allan), som likt huvudpersonen i filmen ställt sig upp på pappans sextiårsfest och inför alla gästerna berättat om övergreppen på honom och systern. Vinterberg blev så tagen av berättelsen att han beslöt gestalta den på film, och kanske rentav ge andra i samma situation upprättelse och mod.
Några år efter filmens framgång (världen över) ville en dansk journalist göra ett radioprogram om Allan, även Vinterberg var med. De ville veta allt. Sakta men säkert visar det sig att hela historien var påhittad, det fanns ingen syster, ingen sextioårsfest, och ingen incest.

Spelar det någon roll ?
Vet inte, filmen som sådan blir i alla fall inte sämre för det.
Vår svenska motsvarighet kanske är Call girl - fiktion, eller sanningen om Olof Palme ? En jämförelse som förstås haltar på flera sätt, men Zweigberk tar upp det generella problemet, nämligen att fokus och intresse flyttas från huvudfrågan ( incest och prostitution ), och istället kommer att handla om något enklare, ofarligare och mindre laddat - vem är skyldig ? Och i den förflyttningen förringas och överges de drabbade, dvs de våldtagna och utnyttjade.
Detsamma kan man säga om åtskilligt. T.ex, istället för att fortsätta diskutera USAs världsomspännande övervakning ligger allt intresse just nu på var Snowden skall få asyl.

Att flytta fokus från det som bränns till det ovidkommande är en smitningsstrategi. En annan är att bita sig fast vid det som uppenbart är en fiktion. Som t.ex att konsumera av jordens tillgångar som om vi hade ett par reservklot att ta till, när oljan tagit slut. Snacka om oförnuft, och dålig känsla.

För att knyta ihop säcken, ibland är det bra att hålla fast vid fiktionen, nämligen när den har något att lära oss ?
Religionernas kärleksbudskap är ett bra exempel !