Inte riktigt slumpen, lite inställd var jag.
Har flera gånger sett en äldre man i rullstol på innergården framför kyrkan. Personalen på Mariahemmet rullar ut honom att sitta där när solen skiner. Vad de själva gör under tiden kan man bara gissa.
När jag gick ut ifrån jobbet idag, i solskenet, hade jag bestämt mig.
- Sitter han där idag så ska jag stanna. Det gjorde han.
John är engelsman, kom till Sverige efter kriget, hustrun är död sedan många år. Efter en stroke pratar han helst på sitt modersmål, men det gör han med den äran. Han har glimten i ögat, och är hela tiden uppmärksam på folk som passerar, och säger åt mig att kliva undan när det kommer bilar. På en halvtimma hinner vi bli överens om det mesta.
Man skulle önska han slapp sin dementa omgivning, och istället fick ta del av livet i våran kåk.
Nästa gång skall han visa mig sina tavlor. - It´s a good therapy.
1 kommentar:
Är man inte nyfiken, missar man mycket och många...
Skicka en kommentar