Cyklar ut till Nacka för att se till båten, som oväntat dränkts i tung blötsnö, den 14 april.
I den första backen efter Danvikstull får jag kliva av, snön är som bly. Men efter krönet är det plogat. Inte i min vildaste fantasi trodde jag att snöröjarna skulle stå på pass, den 14 april. Tack högskattesverige !
På väg hem kommer stora plogbilen bakifrån. Han saktar in, och smyger förbi, sen ökar han farten igen. Och då förstår jag varför. Snön han sprätter upp i hög fart dränker den som är på cykelbanan. Jag vinkar och tackar för hans hänsynsfullhet. Egentligen en självklar hänsyn, kan man tycka. Men det är det inte, den 14 april 2012. Utan istället känner jag tacksamhet, och upplever plogaren som lite udda.
Hur blev det så ?
2 kommentarer:
Man kan väl aldrig ta hänsyn som självklar. Det är något alla måste jobba på ständigt...
Nej, men trist när man ertappas med att ta motsatsen (hänsynslöshet) för given. Jag blev verkligen paff, när plogbilen tog sig tid att krypköra.
Märker samma reaktion hos våra patienter, senast idag på jouren ( en ung man med tarmcancer). De flesta har någon erfarenhet av att inte bli sedda på ett stort akutsjukhus, och kommer hit med de förväntningarna. Ersta är litet, och någonstans i diakoniväggarna sitter medkänslan inmurad, trots allt tjat om pengar och lönsamhet.
Skicka en kommentar