Cykeln tar vi med oss (när oljan tar slut) !

Kan inte låta bli att plocka upp några citat ur " Omställningens tid "av Björn Forsberg.

Det kan inte nog betonas: Industriålderns tekniska framsteg har skapats för industrisamhället. De låter sig med vissa betydelsefulla undantag sällan överföras till mindre industriella samhällen.
Men blickar vi under radarn gör vi en intressant upptäckt. Som en oppositionell reaktion på industrisamhället har det gjorts många betydelsefulla innovationer för en postfossil framtid. För dessa kan vi tacka en hel undervegitation av systemkritiska röresler: permakulturrörelsen, antroposofin och en vildvuxen low-techrörelse, för att nämna några.


Cykeln tar vi med oss bortom oljetoppen !


Georg Monbiot, Mark Lynas, Lester Brown - flera av miljödebattens ledande namn, tycks låsta vid tanken att omställningen inte är möjlig annat än uppifrån. Två aktuella exempel är Tim Jacksons uppmärksammade bok "Välfärd utan tillväxt", liksom boken "Den stora förnekelsen" av Johan Rockström och Anders Wijkman. Böcker som i sin systemkritik är mycket radikala, men som i sina förslag delar samma elitistiska drag som det system man kritiserar. Omställning genom att världsledarna tar sitt förnuft till fånga och levererar radikala avtal som bryter emot allt vad de själva står för..
Själv förundras jag över hur tron på förändring uppifrån-och ner kunnat bli så allenarådande, för i grunden är den synnerligen naiv.


Det är ur känslan av att kunna påverka som engagemang uppstår. Denna poäng är extremt viktig.
När vi inte kan påverka sakernas tillstånd resignerar vi. Hur frustrerande är inte vetskapen att McDonalds och Unilever aldrig någonsin skulle ta intryck av mina synpunkter eftersom jag för dem är totalt betydelselös. Även starka folkliga opinioner kan stå sig slätt mot den globala industrin. Talande är hur Monsanto inte har gett efter en tum under sitt femtonåriga GMO-korståg (genmanipulerade organismer), trots ett folkligt motstånd som förenar miljontals människor. Företaget har det internationella politiska etablissemangets uppbackning och det räcker långt.
Känslan av att vi sjävla kan påverka är A och O för att möjliggöra förändring.


Antalet amerikaner som säger att jag är väldigt tillfreds med mitt liv toppade år 1956 och har sakta men säkert sjunkit sedan dess.


Även de senaste decenniernas "valfrihetsrevolution" utpekas av Barry Sschwartz i boken " The paradox of choice - why more is less " som negativ för vårt välmående.


Enligt New Economic Foundation har kinesernas livskvalitet sjunkit drastiskt under de senaste tjugo åren.


På sätt och vis bör vi vara tacksammma för finanskrisen som har underlättat för oss att tänka i nya banor. Mottagligheten för systemkritik har ökat uppseendeväckande på senare tid. Som folkbildare med ett tillväxtkritiskt budskap möter jag plötsligt ett gensvar som var otänkbart för några år sedan.