Peter Kropotkin

Anarkisten Peter Kropotkin dyker upp lite varstans, och varje gång blir jag upprymd.
Nu senast i Roland Paulsens  bok "Arbetsssamhället".

Rätten till välstånd innebär möjligheten att leva som en människa och föda barn till ett bättre samhälle än vårt, medan rätten till arbete enbart innebär rätten att alltid vara en löneslav, en träl, en underordnad och exploaterad. Rätten till välstånd innebär Social revolution, rätten till arbete innebär inget annat än Kommersialismens Grottekvarn. 


Genom att arbete fyra till fem timmar per dag till åldern av fyrtiofem eller femtio år skulle människan enkelt kunna producera det som är nödvändigt för garantera samhällets välstånd. 
Detta är kontentan av Kropotkins mycket detaljerade beräkningar som han i "Kampen om brödet" lät ställa upp redan 1892 för att bedöma den teknologiska befrielsepotential som industrialismen hunnit föra med sig under hans tid. 

Om vi nöjde oss med välfärdsnivån som rådde vid förra sekelskiftet skulle vi tack vare produktivitetsökningen (BNP per capita)  kunna kräva en 24-minutersdag. Nöjer  vi oss med nivån på trettiotalet, då kan vi sikta in oss på en två-timmarsdag. (!)


Att tänka utanför boxen, att ifrågasätta från grunden.
Att likt Kropotkin lyfta fram samarbete och solidaritet, istället för makt och konkurrens, som evolutionens bärande element.
Skillnaden mellan höger och vänster blir idag sällan mer än olika former av anpassning.

En fågel värjer sin bur.
Det är det enda den kan göra
om den tillhör en gammal burfågelsläkt
och inte vet av någon annan uppehållsort.

Den öppna dörren
är då inte en utgång till friheten
utan ingång för katten.

Fågeln har rätt i att det betyder
katastrof om katten kommer in i buren,
men om den fria fågelns möjlighet att klara sig utanför buren
vet den ingenting.

(Elin Wägner)