Försöker hålla rättegången mot Breivik ifrån mig, bläddrar helst förbi. Men fastnar ändå på axplocken från hans eget försvarstal igår. Och skall erkänna att ångesten och provokationen släpper taget lite grann. Vilket i sig känns lite märkligt. Det omänskliga monstret uppgraderas till en vilsen människa ?
Breivik kan knappast övertyga någon om att han gjorde rätt. Men han kan, och har rätten, att övertyga oss om att han var övertygad. Det påverkar knappast straffsatsen. Men kanske hans, och alla andras, möjlighet att gå vidare.
Det som skett är så groteskt, att allt annat än rena fördömanden blir osmakligt. Men frågan infinner sig ändå. Vilket skulle jag ha lättast att förlika mig med i efterhand; att mina anhöriga avrättats
- av någon som var övertygad om att hon gjorde rätt ?- av någon som bara var tillfälligt förvirrad ?
- av någon som bara lydde order ?
1 kommentar:
Det finns alltid en förståelse i det oförståliga...
Skicka en kommentar