Kan inte bli annat än avundsjuk på alla med musiken i blodet. Som familjen mitt emot, från radhuslängan.
Nu är tjejerna stora, har eget band, och egen publik.
Att se blyga L stå längst fram på scenen med el-gitarr på magen, det känns stort.
Ingenting är omöjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar