Låt andra veta ?

Rannsakar mig själv, och argumenten för och emot att skylta med goda insatser. Känns kluvet.
Men jag får stå för mitt projekt (NG) . Och går på Peter Singers linje.

Tala om för andra vad du har gjort. Sprid det på alla sätt: i samtal, i insändare och med e-post, blogga. Försök att inte låta skrytsam eller moraliserande, för du är antagligen inget helgon, du heller. Men låt andra veta att de också kan hjälpa till.

Den här gången laddade jag kärran inte bara med Felix österikiska gulash, utan vis av erfarenheten också med en kanna kaffe, en dunk med vatten, en burk Nescafé, socker, mjölk  och kanelebullar.
Tar några varv runt Södermalm, utan att se några särskilt behövande nattvvandrare. Glider tillbaks över Medborgarplatsen, då det dyker upp en äldre kvinnlig narkoman. Hon vinkar glatt och undrar över ekipaget. Jag stannar, får fyr på brännaren, och hon tackar ja till en kopp kaffe och en halv bulla, soppa vill hon inte ha. Hon har diabetes, insulinet strular förstås, en hel bulla kan bli för mycket socker. Hon ser rätt eländig ut, men glad ändå. Härbärge för natten är en oviss fråga. Efter en stund kommer hennes betydligt rastlösare missbrukarkompis, som vill ha två sockerbitar och mjölk i kaffet.
Strax efteråt kommer en nyfiken medelålders man på hemväg från en dålig bio. Soppan låter smaka, och så berättar han den där tråkiga historien som jag hört för många gånger. Om mannen som mår dåligt av skilsmässan, som börjar dricka, har kontakt med psyk. Och sedan förlorar alla möjligheter till delad vårdnad om barnen. Vi provoceras lite extra mitt i den historien, när hundra glada tjejer kommer med sång och fyrverkerier runt hörnet på Medborgarhuset, för att fira internationella kvinnodagen !
Vi tar några kort, jag önskar lycka till i tingsrätten på fredag, och han ger mig sin choklad- Daim från biobesöket.
Det lönar sig att ….. ?