Etiopien 22 mars Prof Johnson, I presume.

Sa fick jag traffa Orvar Johnson, lundakirurgen som kom hit 1974, och sedan blivit kvar. Han var precis sa pigg och vaken som det stod i Svenska Dagbladet. Men kanske inte riktigt som jag trodde. Han paminde inte sa lite om Hundraaringen, han som smet fran uppvaktningen. Nojd och bekymmerslos, ointresserad av politik, och defintivt anhangare av " det blir som det blir, det ar inte mer med det ".Samtidigt har han hjalpt etiopierna med enastaende mycket kvalificerad kirurgi under sina trettiofem ar har. Bl. a de med en ovanlig form av skrumplever som kommer av Shistomiasis, barn med hjartmissbildningar, karlkirurgi m.m, m.m. I morgon ater vi lunch pa Etiopien Hotel, det har han gjort varje dag de sista (trettofem) aren.
Den overlakare jag foljde under dagen verkade desto mer intreserad av stridsfragor. Medan vi vantade pa att operationsbordet reparerades och att man fick tag i lite syrgas till operationerna, berattade han om sin syn pa influenserna fran vast. Och vad som hander nar man inte rostar pa det styrande partiet. Han har varit i Belgien och USA och lart sig att operera gallor med titthal. Vi ar overens om att det kanske inte ar vad Etiopien behover mest.
Pa eftermiddagen cyklar jag upp till Piazzan, en Mont-Martre-lik hektisk stadsdel, dar man tydligen skall halla  hart i ryggsacken. Av min hotellmor har jag ocksa blivit rekommenderad att ta av guldkedjan runt halsen. Alla gor sitt basta for att skramma upp mig. Det kanske ar bra.
Underbar utforslopa ner till stan. Inte helt fel att aka upp och ner har nagra ganger, och vanja sig vid den tunna luften, innan det bar av mot lalibella nasta vecka.
Plockar fram pannlampan och somnar gott pa den harda sangen.