Så har då äntligen Kalla Faktas granskning av fetmakirurgin visats (TV 4).
Kan bara konstatera att det rådde en stor enighet på kliniken att det var balanserat, välgjort och välgörande.
Utan tvekan en seger för granskande journalistik, i ett media där det alltid finns ett krav på god underhållning. Det fanns ett gott uppsåt, och ett bra tonläge (Katarina Franck). Det skapar förutsättningar för en fortsatt nyanserad debatt.
Att bjuda in hjärnforskaren Martin Ingvar för en slutkommentar var smått genialt. På två minuter sammanfattade han hela problemet. Att det handlar om en synnerligen "ömtålig" och komplex patientgrupp, som befinner sig i "korsningen" mellan fysisk och psykisk ohälsa, något som vi av hävd är dåliga på inom västerländsk sjukvård. Att okritiskt och i stor skala ensidigt behandla dessa med kirurgi är inte rimligt, det är ingen "snäll" sjukvård. Han framhöll att SOS-studien jämfört kirurgi mot konventionell bantning, men efterlyste att man i större omfattning undersökte möjligheterna att med beteendeinriktad behandling komma till rätta med problemet.
I huvudet på en normalviktig obesitaskirurg.
2 kommentarer:
Intressant. Jag har förresten en kirurg i släkten. Eftersom vi aldrig kommer att komma till rätta med ätstörningar så tror jag (icke-kirurg) på operation. Effekten av en störning som går att operera, det är inte alltid det går att justera effekten av störningar så "enkelt".
Jag tyckt martin Ingvars sammanfattning var bra. Den gick ut på att hitta balansen när man vill hjälpa dessa människor. Som programmet visade finns risken, om vi alltför lättvindigt sätter upp för operation, att patienterna trots lägre vikt inte upplever större välmående.
Mitt eget engagemang i frågan härrör just från intrycket att nu går det för fort, för lätt att komma i åtnjutande av operation. En operation som innebär enorma omställningar, för resten av livet.
Man får inte glömma bort att överviktsproblemet är något som ökat dramatiskt. Det känns rimligt att satsar lika helhjärtat på att angripa vid "roten". Där kommer klassperspektivet in. Högre utbildade (osv) tar i större utsträckning till sig information om kostråd och motion.
Man får heller inte glömma bort att övervikt/fetma inte handlar om något annat än just det; hur mycket man sätter i sig i förhållande till vad man förbrukar. Överviktiga intalar sig gärna att det är någon annan (mystisk) faktor som spelar in.
Utmaningen för oss opererar är att bli bättre på att identifiera innan de som verkligen blir nöjda med operationen. Där är jag själv rätt optimistisk, men jag vet att många kollegor är mer skeptiska.
Skicka en kommentar