Igar var jag asssistent pa operation hela dagen, min kirurgiska debut i Afrika kan man saga. Forst en matstrupscancer, och darefter en s.k hydatid, orsakad av en parasit, i brostkorgen. Genom operationsfonstret, som vi tejpat fast for att det inte skulle aka upp, sag man hundratals anhoriga pa innergarden.
Canceroperationer har betraktas som lindrande, inte botande, ingrepp. Vilket kanske inte vore sa orimligt aven hemma, med tanke pa de nedslaende resultaten. Fast just den har kvinnan, med en mycket begransad tumor, hade jag bra garna lagt ner lite mer dissektionsmoda pa.
I morse madde hon i alla fall utmarkt, dar hon lag pa det som kallas SICU, surgical intensive care unit. Vilket ar en liten oansenlig skrubb, utrustad med basal overvakningsutrustning, efter en donation fran Tyskland. Om en vecka forvantades de anhoriga, pa innergarden, ta over varden.
I dag var det mottagning. Ca trettio patienter pa en och halv timme. Precis som i Ghana fanns det knappast tid att prata med patienterna. Nu var jag mentalt forberedd, och blev inte lika upprord. Vi sag ett tiotal matstrupscancrar, som bara tas om hand har. Utredningen bestod enbart av en vanlig kontrastrontgen, patienterna hade sjalva med sig bilderna i en plastpase. Och bedomningen om det talde operation eller ej, gjordes med en hastig, klinisk, blick, eller vid behov ett lite gangprov over golvet.
Om man forlorar sa mycket pa pa att hoppa over alla vara sofistikerade metoder for diagnostik och bedomning ar jag faktiskt inte alls overtygad om.
Sedan gick vi rond pa alla thoraxpatienter, och pa den var Orvar med. Han gar knackigt, satte sig garna pa sangkanterna, men ar glasklar i huvudet, ofantligt erfaren, och uppfattar utan problem all snabb, mumlig engelska. Och riktigt hogtidsstund, i klass med lunchen pa Hotel Ethiopia.
Efter ronden fick jag artiklar Orvar publicerat genom aren har nere. Bl. a foljde och kartlade han alla cancerfall under en femarsperiod pa nittiotalet. Vilket maste var unikt pa dessa breddgrader.
Annars borjar jag val sa smatt att langta efter cykelkompisarna, som kommer nasta vecka. Men det blir nagra dagar till pa Black Lion.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
du verkar ha det bra. är lite avundsjuk på att du får vara där nere
Skicka en kommentar