Vad synd !

Undrar om jag någonsin får ihop det ..

Sitter i min ombonade lägenhet, mätt och belåten, Åsa har precis berättat i telefon om sina möten under dagen med syriska flyktingar i Jordanien. Hon har svårt att ta in hur de kan vara så starka, respektfulla, och lekfulla, mitt i kaoset.

Tankarna flyger hit och dit ..

- Ingen kan göra allt , men alla kan göra något.
- Absolut.
- Men de flesta av oss kan göra mycket mer ?
- Ja, troligen.
- Varför gör vi inte det då ?
- Vi har väl nog med våra egna bekymmer.
- Men är inte dom jämförelsevis banala ?
-  Jo, i och för sig. Vi tänker väl att var och en får ta hand om sig.
- Så vi har egentligen ingen skyldighet ?
- Nej, vi har i alla fall ingen skuld, det är ju inte vi som startat deras
  inbördeskrig.
- Men skulle inte vi också må bättre av att strunta lite i våra "banala"
  bekymmer ?
- Kanske.
- Varför gör vi inte det då ?
- Vad besvärlig du är .. vi tror väl inte riktigt på det där, att vi mår bättre
  av att hjälpa andra.
- Varför inte ?
- Det fungerar inte så, det vet du. De mesta, med reklam och allt, går ju
  ut på att man skall tänka på sig själv och aldrig vara nöjd, det blir
  liksom inte så mycket över till det där du pratar om.
- Vad synd !
- Ja. Mest synd om dom vi inte hjälper.
- Men även synd om oss ?
- Ja, kanske.