Igår var jag med om två operationer, helt olika till sin karaktär.
Den första var en brottningsmatch på sex timmat, långa stunder var vi osäkra på om det över huvud taget gick att komma vidare, till slut lämnade vi salen trötta och väldigt nöjda.
Den andra var en rutinoperation, där några små betydelselösa missar förlängde den förväntade operationstiden med fem minuter, jag lämnade salen utan att vara nöjd, trots att det gått bra.
Kanske är vi olika, men det passar inte mig att stå vid löpande band, där man hela tiden hör klockan ticka. Det tar fram min sämsta sida ; att bry mig för mycket vad andra ska tycka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar