Ombuden på klimatkonferensen är utskickade för att i första hand bevaka det egna landets intressen, snarare än jordens framtida klimat. Statsministerns dom vid hemkomsten betyder mer än den som kommer att fällas av kommande generationer.
Samma tanke återkommer ständigt. Det är VI själva som måste ta ansvar, och hjälpa de stackars (?) politikerna att våga mer.
Om JAG tycker det är fel och orättvist att VI som belastar klimatet mest också är DE som kommer lindrigast undan så är det MIN skyldighet att ändra MITT beteende. Även om det svider.
Med anledning av den kalla vintern har Soppkök Stockholm idag en insamling av varma kläder på Sergels torg.
Går in garderoben och vittjar mitt överflöd. Och drabbas direkt av problemets kärna. Att offra sig. Jag tycker om alla mina tröjor, några har t.o.m sin speciella historia. Detta skall vägas mot att andra kan tvingas att tillbringa iskalla nätter utan tak och värme.
Lägger ner min favoritflies och en kär tröja med luva i ryggsäcken och cyklar ner till plattan.
En droppe i havet, men någonstans måste vägen från ord till handling börja.
Till var och en efter behov, från var och en efter förmåga ?
1 kommentar:
Lämnar in kläder lite då och då. Märkligt att en sån som jag, som inte köper enorma mängder kläder, ändå alltid har något som blir lite över...
Skicka en kommentar