Killarna på Shell-macken och killarna på Björknäs Varf påminner om varandra.
För några månader sedan fattades beslut om ny Skurubro, som med stor sannolikhet kommer att gå där varvet nu ligger. Jag trodde Kjelle och Hasse skulle vara otröstliga. Men dom gick i samma lunk, drack kaffe klockan tre, och såg inte särskilt ledsna ut över att deras livsverk kanske skulle jämnas med marken.
I helgen fick jag veta att Shell tänker inrätta en obemannad tankstation nedanför mig på Folkungagatan. Ett cyniskt och omänskligt beslut kan jag tycka. Macken, en av de sista med betjäning (dvs man får hjälp att tanka m.m) har drivits sedan 1962 av samma familj. Idag trodde jag att Owe, Peter och Anders skulle var otröstliga. Men dom var lika glada och hjälpsamma som vanligt, övertygade om att livet går vidare.
Är det bara jag som biter mig fast, och har svårt att skiljas ?
3 kommentarer:
Bara för att man inte tjurar eller deppar ner sig, betyder inte att man tar lätt på saker. Oroar man sig får man genomlida saker 2 gånger.
Tycker jag känner igen det här :)
Tror ärligt talat att den här attityden blivit lite image-grej hos grabbarna på varvet och macken, inte säker på att de visar riktigt vad de känner.
Men att inte ta för givet och kunna gå vidare är förstås en dygd.
Klart de bryr sig. Men det är skönt med positiv attityd
Skicka en kommentar