Onkel O brukar hävda att det ofta behövs en "rövspark" för att man skall göra det man bör. Att vi inte kommer till skott kan ha olika anledningar, men det ska man inte fördjupa sig i. Utan istället tacksamt låta sig sparkas över kanten.
Igår såg jag ytterligare en dokumentär om vår vedervärdiga kötthantering (Älskade kött). En spark som borde få vem som helst att ändra livsstil, och bli vegetarian ? Eller åtminstone en medveten köttätare. För miljön. För klimatet. För djuren. För hälsan. För hedern.
Den livfulle, fransktalande bonden, som guidar oss genom vansinnet, är kunnig, arg och förtvivlad, och ändå hoppingivande . Dame Jane Godall, som vigt sitt liv åt shimpanser, bidrar med det djupaste allvaret och bestörtningen. Åtskilliga, bl.a från Afrika, försöker förtvivlat förklara det orimliga med industriell djurhantering, och värdet av att leva i symbios med djuren.
Tagen gick ner i garaget, satte mig i bilen, åkte till landet, skottade mig fram till det kalla sommarhuset, rökte en pipa, backade ut genom drivorna, körde ner i ett dike, satt ohjälpligt fast, grannarna sov, kröp ner i en sovsäck, märkligt obekymrad. På morgonen fick jag hjälp av snälla människor, anlände till jobbet två timmar sen, efter ännu ett missöde som jag inte vill vara utan.
Nästa dikeskörning blir en "rövspark" ?
5 kommentarer:
Låter som början på en större insikt...
Har du ingen ogift tvillingbror, Eric? :-)
Olof,
Förhoppningsvis ..
Anonym,
Hi, hi - inte vad jag vet :-)
Synd, synd, synd... :-)
Jag slutade äta kött för 30 år sedan, jag ville inte gynna den vidriga djurhanteringen i slaktindustrin. Bara ordet "industri"... Om sedan kötthanteringen också är vedervärdig så blir det ju liksom ännu värre. Hade jag stått på randen till att sluta äta kött idag kanske det hade blivit "endast kött från djur som haft det bra och dött på ett "värdigt" sätt".
Skicka en kommentar