Igår såg jag två dokumenetärer utifrån. Den ena om matsvinnet, den andra om Lance Armstrong. Båda var tänkvärda och sorgliga. Och kanske kan man säga att båda handlade om skygglappar.
Lance Armstrong var besatt av att vinna Tour de France, i den rika västvärlden är vi besatta av vår materiella standard. Den som är besatt skyr inga medel, och glömmer världen utanför. För Armstrong blev det självklart att droga sig, västvärlden ratar krokiga morötter och bananer med små skönhetsfläckar, allt för perfektionen. Målen helgar medlen.
Det var märkligt att höra Armstrong, hur han kunde ljuga så obesvärat, och med sådan övertygelse. Detsamma kanske gäller oss som slänger en tredjedel av maten, samtidigt som en miljard människor går hungriga. Skygglapparna fungerar.
Men i slutändan är alla förlorare ?
Fuskaren
Slöseriet
Goodbye Lance
4 kommentarer:
Vet du; jag känner mig som allt annat än en förlorare. Men det kan bero på att jag gillar krokiga morötter...
I slutändan ?
Även där.
Så länge skygglapparna sitter ordentligt på så känner man sig inte som någon förlorare ?
Slutändan är förstås svår att uttala sig om ..
Jag har inte heller något emot krokiga morötter. Men normen är att vi skall kräva raka morötter.
Skicka en kommentar