Har svårt att hålla tårarna tillbaka. Det är oerhört starkt att höra 17-åriga Helen Bötej Olsen hedra offren från Utöya. Hon var själv där, och hon har förlorat många bekanta, flera vänner, och hon har mistet mor sin. Hon uppmanar åhörarna i Vik att inte hata terroristen, utan istället visa kärlek till de som de är glada i, och ge varma och goda tankar till de avlidna och deras anhöriga.
För första gången på länge kommer en efterlängtad känsla. Att kärlek duger.
Nu i efterhand känns det nästan lite kusligt med inlägget från dagen innan den 22 juli, om den kärleksfulle Mark Levengood. Har verkligen inte lust att bli synsk.
1 kommentar:
Trevlig kväll.
Det är för sent för Dig!
Du tror att saker som händer samtidigt har något mystiskt samband.
Du tror också ibland på att något mystiskt driver slumpen så att t.ex,en kvinna och en man träffas.
Det är för sent för dig.
Hur vet du förresten att det inte är bra för dig att bli synsk.
Det kan vara bra för en person som ibland är litet disträ.
Kunde inte låta bli?
Roland
Skicka en kommentar