Att vare "en Svensson" är inte direkt smickrande, 2011. Annat var det på Hylands tid, före individualismens segertåg, då korade man varje vecka " Herr medelsvensson".
Colette van Luik, som skrivit boken"Vem är Svensson", är förvånad över hur lite vi vet om den breda medelklassen, om arbetar - och överklass kan man läsa spaltkilometrar. Efter idogt eget arbete konstaterar hon att Svensson finns, det är inte bara en klyscha.
Två saker förvånade henne när hon ringade in medelsvensken. Svensson slarvar med maten. Och är mer andligt lagd än man kanske tror.
Jag kryssar mig igenom hennes Svensson-test. Och kommer på mig med att bli glad när jag får låga poäng. Vad är det för fel på att vara Svensson, 2011 ?
Eller kanske snarare. Blir det inte motsägelsefullt att ena stunden vurma för gemenskap, jämlikhet och ökad solidaritet, för att i nästa frenetiskt sträva efter att avvika från mängden ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar