Inom spelteorin finns ett klassik försök om jämföresle, och avund. Spelledaren skall fördela 100 kronor mellan dig och honom/henne. Du kan tacka ja, och få det som föreslås, eller tacka nej, och ni blir båda lottlösa. I upprepade försök visar det sig att de flesta säger nej till bud med snedare fördelning än 60/40. Dvs, dvs det är värt att avstå från t.ex 30 kronor för att slippa uppleva att den andre få mer än dubbelt så mycket.
Det är svårt att glädja sig åt en framgång om andra varit än mer framgångsrika.
Det är lättare att uthärda en motgång om man delar den med andra.
Det är lättare att vara överviktig i ett sällskap där alla är det.
Kineserna vill inte bli rika. Utan rikare än väst.
O.s.v
Dr M cyklade Vätternrundan tillsammans med sin fru. Alla var imponerade, ända tills de hörde att det tagit 22 timmar. Om man springer maraton i den hastigheten så går man i mål på tre timmar (något som många målmedvetna motionärer klarar). Men dr M var nöjd, han verkade helt ointresserad av jämförelser.
Det skulle finnas fler som dr M.
Idag har jag vänt på styrstammen och sänkt sadeln 5 mm på min fincykel. Och jämför. Inte med någon annan, utan bara känslan. Det är en himmelsvid skillnad.
I vår familj är vi tre av fyra som jämför oss. Tyvärr.
Kan man älska en prestation ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar