Sitter på Mc Donalds (cykeln står utanför toalettdörren) med att akut diarré. Tack gode Gud att det finns toaletter lite varstans.
Diarré kräver mer papper, i vanliga fall drar man fram halvmetrar för att vara på den säkra sidan. Men den här (enda) rullen är på sluttampen.
Då uppstår en "bristsituation", någon som en vit överläkare boende på Södermalm inte är riktigt bekväm med. Att halta ut bland de övriga kunderna med neddragna byxor är inget alternativ. Återstår att hushålla. Vilket (förstås) går mycket bättre än man/jag tror.
Vi är väldigt många, och har mycket att vinna på hushållning.
Men så länge det finns en massa toalettrullar (läs olja) så är vi inte tvungna.
När toalettrullarna(oljan) tar slut blir vi tvungna.
Och det går bättre än vi tror (?).
Omställningens tid
11 kommentarer:
Har funderat över detta tidigare, fast då med tandkräm.
Hur länge skulle tuben räcka om vi varje gång använde lika mycket kräm som vid de sista fem?
Känner igen mig så himla mycket i ditt filosoferande och livsbetraktande. Har "alltid" haft en känsla av att du också knappt tar ett steg i tillvaron utan detta "perspektivande" i det lilla. I stort sett det "enda" jag saknar i livet är nog en tankejämlike vid min sida att dela dessa eviga betraktelser med. Hur som, det är en fröjd att läsa dig!
AK
Olof,
Precis
AK,
Tack, det värmer.
AK,
det är sant, inte ett steg utan perspektivande,
önskar ibland att jag kunde stänga av, och bara leva
din kommentar om bipolär tidigare i år
var nog så sann ..
Förstår vad du menar. Brukar säga att jag har 2 relationer: en med mänskligheten och en med existensen. Det eviga perspektivandet gällande den första önskar jag också ofta att det fanns en pausknapp för. Vad gäller den andra däremot är jag nog ganska omättlig. Som en ständig harmonisk följeslagare att hålla i handen... även när det går i moll är det ändå harmonin som håller i taktpinnen. Så enkelt har det inte alltid varit, vet inte riktigt vad som hände på vägen. Men att vara stark känslomänniska är sannerligen inte lätt alla gånger... Har du läst något om HSP? Känner igen mig enormt i den starksköra varianten...
Jo, minns den bipolära kommentaren, som dock inte var riktad mot dig. Men kanske känner du igen dig i den diagnosen? Som iofs är uppdelad i flera spektrumdiagnoser. Är samtidigt lite kluven inför diagnoser... är vi på väg att överdiagnosticera och avhumanisera oss.... men är samtidigt imponerad av att se vilken otrolig hjälp människor med t ex ADHD kan få av medicin, alltifrån till att börja fungera verbalt som till att få igång excekutiva funktioner.
Nej, känner inte till HSP.
Funderingar om det man har inom synhåll känns mer sanna och trovärdiga än det man betraktar på stort avstånd ..
Också kluven till diagnoser. Ibland hjälper det, ibland stjälper det ?
Hade en patient som jag träffat under flera år, vi hade en bra relation, så läste jag i någon anteckning att hon hade Asperger, sen var hon Aspergerpatienten, hur mycket jag än försökte låta bli .
Del av ett större fenomen, frestelsen att dela in och sätta etiketter ?
Om HSP (väldigt omtalad häromåret):
https://www.adlibris.com/se/bok/drunkna-inte-i-dina-kanslor-en-overlevnadsbok-for-sensitivt-begavade-978917387282
Aspbergerpatienten som du hade en bra relation med, blev relationen sämre när du fick veta? Isf på vilket vis?
Frågan är om vi överhuvudtaget kan undvika att dela in och sortera? Är inte våra hjärnor skapade med det behovet? Och inbillar mig att det ligger i en social varelses natur att gradera andra som över/under en själv. Stark eller svag. Och om vi betraktar oss själva som svaga har vi nog lätt att projicera svaghetsförakt på andra, trots att vi ser oss som nog så "goda" och ömmande för den svage på ett allmänt plan. Inbillar mig att jag ser det ganska ofta.
AK
Stort tack för boktips .. på väg.
Förhållandet påverkades negativt, allt hon sa därefter relaterade jag till (den fördömda) diagnosen.
Efter att ha läst Magkänslans anatomi och nu senast The Black Swan har jag till fullo förstått vår (människans) enorma förtjusning i att ständigt tolka och se orsakssamband, även när de inte finns, något som hade hade ett stort överlevnadsvärde under andra levnadsvillkor.
Hierarkier och högt och lågt däremot är nog den moderna (bofasta) människans påfund. Och just därför kanske också något som är lättare att bli kvitt, om vi vill ..
När Lasse Berg faller till föga och avslutar sin Kalahariserie med att lista vad som utmärker det goda livet så säger han, bl.a : ha inte chef, var inte chef.
"Förhållandet påverkades negativt, allt hon sa därefter relaterade jag till (den fördömda) diagnosen." Måste det tvunget vara negativt? Kanske ett tecken på omtänksamhet att ta hänsyn till en diagnos. Undras om jag inte tycker att det är respekten det hänger på, om den är intakt eller sjunker. ..
"Efter att ha läst Magkänslans anatomi och nu senast The Black Swan har jag till fullo förstått vår (människans) enorma förtjusning i att ständigt tolka och se orsakssamband" Hur skulle du sammanfatta den tesen?
Håller med Lasse Berg, framförallt - va inte chef. En av de olyckligaste tiderna i mitt liv. Med en själ fylld av ofrihet. Och just frihet är nog det jag behöver mest.
AK
Teoretiskt kanske man kan tänka sig att det är en värdefull information, ungefär som man gärna känner till att patienten har diabetes. Men förutsättningarna för att fördomsfritt och respektfullt möta patienten har minskat.
Vet inte om jag kan sammanfatta någon tes, men man måste tro att den här förtjusningen har varit ändamålsenlig. Priset för att inte se mönster och orsakssamband har varit högre än priset för att övertolka . Idag är det troligen tvärtom, lugnt och stilla bör man ta med allt i beräkningen, konsekvenserna av förhastade tolkningar kan bli förödande.
Det är nästan komiskt att se hur tungt vetenskapligt meriterade kollegor agerar som människor på savannen. Av ett enda (udda) fall de själva stött på drar de vittgående slutsatser, när det egentligen borde avfärdas som en tillfällighet.
Vi bekänner oss till det förnuftiga, men vi tror inte på det. Vår hjärna vill något annat.
I en komplex värld där vi är beroende av människor vi aldrig möter och ser i ögonen borde vi vara mer förnuftiga och rationella.
Men då förlorar livet sin mening, så känns det. Jag vill styras av känslor och intuition, även om det blir "fel".
"Av ett enda (udda) fall de själva stött på drar de vittgående slutsatser, när det egentligen borde avfärdas som en tillfällighet. Instämmer, förfäras ganska ofta över hur enstaka observationer så snabbt och legitimt kan göras till sanningar.
"I en komplex värld där vi är beroende av människor vi aldrig möter och ser i ögonen borde vi vara mer förnuftiga och rationella.
Men då förlorar livet sin mening, så känns det. Jag vill styras av känslor och intuition, även om det blir "fel"."Jo, hur hängiven jag än är logik, siffror och argument så är känslan ändå min starkaste och goaste följeslagare. Får mig att tänka på F Lindström: "Handen på hjärtat: Den moderna människan har väl andra och högre mål än naturens simpla "överlevnad och fortplantning"? Vi vill ju använda vårt enda, korta liv till förnuftiga och meningsfulla saker. Samtidigt som vi i ärlighetens namn mest är sugna på att vara otrogna och äta Ben & Jerry-glass."
AK
Skicka en kommentar