Bullerbyn

Kan inte neka till att jag är rastlös. En egenskap som inte är så lätt att bli kvitt, och inte så lätt att fördra.
Därför kan en rejäl sommarförkylning vara riktigt välkommen, den rastlöse får vackert sitta på balkongen och "bara vara". Vilket går utmärkt, när det inte finns något val ..

Igår satt jag där, och fick uppleva något märkvärdigt (som jag inte skulle lagt märke till i vanliga fall eftersom mina balkongbesök för det mesta är väldigt korta). Nämligen tre barnfamiljer, som under flera timmar lugnt och stilla småpratade, umgicks, drack kaffe, åt tårta, lekte i sandlådan, de stora barnen hjälpte de små, de vuxna turades om att mata de minsta, och naturligtvis, inte skymten av av en mobiltelefon.

Upplyftande och rogivande. Och sorgligt, när det självklara upplevs som undantag.