Tur

I takt med ljusets återkomst verkar jag mest upptagen av mörka betraktelser ..


Brandstationen på Tjärhovsgatan skymmer helt och hållet sikten för trafiken på Katarina västra kyrkogata, den som kommer på endera gatan ser inget förrän man är ända framme vid korsningen (T).
Cyklade i normal fart på höger sida Tjärhovsgatan fram, har passerat Hotel Columbus  och brandstationen när det kommer en stor skåpbil med hög fart ut från kyrkogatan. Under en kort stund känner jag mig helt säker på att jag kommer hamna under bilen, men en liten gir vänster och en påbörjad inbromsning från bilen gör att kofångaren bara snuddar bakhjulet. Jag vill bara åka vidare, men den unge bilföraren vill först försäkra sig om att jag mår bra, han är påtaglig skakad. - Vi hade tur, säger han lättad när vi skiljs.

Men så obarmhärtigt är livet mot den som dödat ett barn att allting efteråt är för sent, lyder sista meningen i Stig Dagermans berättelse.

Belöningen när man klarar sig undan som häromdagen kanske är just det, att man kan fortsätta leva i föreställningen att det aldrig är för sent.