Föreställningen om evig tillväxt skapar ångest. Kretslopp skapar ro och harmoni.
I nordliga länder som Sverige får nog harmonin mest näring från årstidsväxlingarna. På sydligare breddgrader är det kanske istället traditioner och mänskliga kontakter som räddar själsfriden.
Båtliv är ett slags kretslopp, där man om och om igen återvänder till samma punkt. Visst kan man köpa lite större båt, men det gör ingen stor skillnad. Alla tvingas upp på land när kylan kommer, och alla är lika lyckliga när den sista snön smälter runt presenningen.
Idag mastade vi av, lördag morgon blir första gången jag lägger båt på Södermalm. Pirrigt, hoppas de nyköpta stöttorna inte är för låga.
Kretslopp låter enformigt och fantasilöst, men det är fel. Varje nytt varv innehåller nya överraskningar. Köper man det påståendet, ja då är världen räddad !
Man kan tro på evig tillväxt, men det är ganska meningslöst. Verkliga behov är rätt begränsade.
8 kommentarer:
Vi har ett litet mänskligt problem. När vi inte behöver lägga den största delen av vår tid att tillgodose de basala behoven, vad ska vi hitta på då?
Idag behöver inte alla arbeta för att göra alla mätta, varma och trygga.
Vi kan bygga en pyramid eller utmana oss själva med att öka tillväxten.
At vara nöjd gillar inte våra hjärnceller...
" Att vara nöjd gillar inte våra hjärnceller ".
Det låter som en vetenskaplig hypotes, som kan testas. Jag tror inte den håller.
Eller snarare, det finns andra sidor i vår "hjärna"/arv som har förutsättningar att vara just nöjda. Människor som envisas att leva enkelt nomadliv (som San i Botswana - Lasse Berg ..) ger en tankeställare.
Min egen (begränsade) erfarenhet av livet är att man kan pendla mellan girighet och altruism, mellan själviskhet och generostiet, mellan missnöje och förnöjsamhet. Samma liv har lärt mig att man visst kan vara nöjd.
Att aldrig vara nöjd är en nyliberalt lurendrejeri ?
Darwin skrev två stora arbeten. Den ena handlade om konkurrens och utslagning (1859), det andra om samarbete (1874) (?). Vi har valt (?) att bara uppmärksamma det första.
1871, inte 1874:
http://ericsecher.blogspot.se/2009/04/den-generosa-manniskan.html
Det är inte längre lönsant
Det är inte längre lönheligt
Det är inte längre lönmodigt
Anden är inte längre förhanden
Anden i dimman föregår änden
Den siste Mohikanen anade slutet
och satsade krutet på de orden
som kan göra skillnad på Jorden
och på den praktik som i hög grad
gör det lättare att sluta lida
och att välja sida.
Människor förenen eder! emedan
så har Luciferarna gjort redan
för väldigt mycket länge sedan
Att vara vänlig mot OO
är bra träning mot ORO
och att bli tydlig för sig själv
och att även bli tydlig för andra
Att våga skriva på dennes blogg
är lättare än på någon annans blogg
När jag försöker förstå saker vill jag titta på det stora och det lilla. I det stora är vi nog ganska överens, men ser att det är i det lilla som det stora styrs.
Själv är jag egentligen väldigt nöjd med mitt liv, och ändå kan jag inte låta bli att starta det ena projektet efter det andra.Dessa projekt är för det mesta inte gratis. De kräver lite färg, en dator, en hög med sten eller något annat.
Så när jag startar ett projekt så ökar jag tillväxten. Alltså är min kreativitet en av delarna som styr världsekonomin.
Många bäckar små...
Kreativitet är fantastiskt. Kreativitet för mig kan vara stort, för andra och tillsammans är större.
Moralen måste vara med. Vad jag gör får inte gå ut över andra, varken i det korta eller långa perspektivet. Vad jag gör skall kunna tjäna som exempel för andra. Kort, sagt, den gyllene regeln.
Många bäckar små kan gälla även goda, solidariska handlingar. Något som Susanne Birgersson (DN) m.fl, m.fl inte vill se.
Om jag inte gjort mina projekt hade tillväxt inte vuxit lika mycket.
Fasen, hur man vänder sig har man ändan bak liksom.
OO
Du framhäver inte ogärna
som filosof tillväxandets
insikter som mot slutet bär.
Det är bra att vi behåller
kontakten, så att inte Vi
förlorar tillgången till de
verkliga hemligheterna om
livet, som de som sitter på
ändan sitter på.
Skicka en kommentar