Många inlägg på senare tid har handlat om etik och moral. Eller kanske snarare frånvaron av moraliska överväganden. Senast i går.
Upplysningen innebar ett paradigmskifte i Västerlandets sätt att tänka kring moral. Resonemanget kring dygder och laster, ont och gott, mening och mål övergavs till förmån för regler, principer och formler. Framförallt två etiska modeller har dominerat det västerländska tänkandet kring moral under moderniteten: pliktetik och nyttoetik. (Kant, Bentham, Mill ..)
"Dygdernas renässans" - antologi Birgitta Österberg m.fl
Dygdetik är, trots sin utgångspunkt i människan och hennes karaktär, inte en individualistisk ideologi i nyliberla anda. Människan bör odla och dana sin karaktär, inte bara för att förverkliga sig själv och därigenom uppnå lycka, utan också - kanske framförallt - för att bidra till det gemensamma goda. Att vara en god människa tillsammans med andra. "Kampen för det gemensamma goda förutsätter människor som bekänner sig till karaktärsdygder som kräver någonting av dem" som Österberg skriver.
…
Störst intryck gör gör K-G Hammars bidrag med titeln "Lydnad, lyhördhet och olydnad".
Lydnad är något ytterst komplicerat ..
Med utgångspunkt i det resonemanget hamnar Hammar i civil olydnad, och dygden lydnad transformeras, paradoxalt nog, till olydnad … man måste vara noga med att välja vad och vem man lyder.
"Human life, action and ethics " Elizabeth Anscombe.
Anscombe är ytterligare en filosof som menar att det är hög tid att lämna diskussionen om rättigheter, plikter och skyldigheter bakom oss, för att istället koncentrera oss på en annan fråga, nämligen frågan vad som utmärker en god människa. Anscombe, liksom andra dygetiker, intresserar sig alltså för vad som utmärker en god människa, snarare än vilka handlingar som är rätt. En god människa, tänker sig dygetikern, utför goda handlingar nästan av sig själv. Om vi är goda behöver vi inga regler, plikter eller kontrakt och behöver inte bekymra oss om rättigheter och skyldigheter.
"The elements of of moral philosophy" James and Stuart Rachel
Vad är då en dygd ? Moralfilosofen James Rachels definierar en dygd som "ett mänskligt karaktärsdrag som manifesteras i vanemässigt handlande". Rachels definition sätter fingret på några väsentligheter: En dygd är alltså något som präglar människan som helhet, en karakteristisk egenskap som är utmärkande för henne som individ. Dygden är alltså en stabil tendens att vara på ett visst sätt, exempelvis generös. Dygden är en egenskap som disponerar människan att handla i en viss riktning, som mod eller måttfullhet. Dygden är vidare en egenskap som är önskvärd eftersom den hjälper människan att göra rätt.
Rachel skriver att dygden hjälper människan att hantera livet som helhet. Dygden är en egenskap som hjälper människan att förverkliga ett gott liv. Han föreslår fyra moderna dygder, nämligen mod, generositet, ärlighet och lojalitet.
…
God kan man nämligen inte vara ensam, dygderna utvecklas i samspel med andra.
Nog känns det lite märkligt att tala om dygdetik utan att hänvisa till österländskt tänkande, där dygd är ett bärande element. Men för tillfället är Kina bara förknippat med brist på mänskliga rättigheter och dårkapitalism, kanske t.o.m för kloka Heberlein. Synd.
Till sin natur är dygden, Te, Taos följeslagare och språkrör. De som följer Vägen är fyllda av dygd, och det visar sig i deras gärningar. De strålar inte, tvärtom känns de igen på sina anspråkslöshet och lågmäldhet. De är rena som barn. (Stefan Stenudd)
Nog känns det lite märkligt att tala om dygdetik utan att hänvisa till österländskt tänkande, där dygd är ett bärande element. Men för tillfället är Kina bara förknippat med brist på mänskliga rättigheter och dårkapitalism, kanske t.o.m för kloka Heberlein. Synd.
Till sin natur är dygden, Te, Taos följeslagare och språkrör. De som följer Vägen är fyllda av dygd, och det visar sig i deras gärningar. De strålar inte, tvärtom känns de igen på sina anspråkslöshet och lågmäldhet. De är rena som barn. (Stefan Stenudd)
11 kommentarer:
Eric
Min pappa sa:
"Man biter inte den
hand som föder en"
Marx fattade materialismen
som vår tid moraliserar om.
Långt är det till det för stånd
som Jorden saknar.
Roland
"När Tao går förlorat kommer dygden"
Dygden är första steget på vägen som leder bort...
Roland,
Din pappa hade förstås rätt.
Saknar Jorden förstånd ? Jag trodde det var vi ?
Olof,
Glaset är halvfullt eller halvtomt.
Att leva dygdigt kan vara "första steget på vägen som leder bort". Eller så kan det vara sista steget före "uppvaknandet" (zen).
Gått och blivit pessimist ?
Inte alls. Lika optimistisk som vanligt.
Men tittar man för mycket på levnadsreglerna så tappar man anledningen till dem. I min tolkning är taoismen väldigt tydlig på den punkten.
Dygden, enligt Zen, kan inte komma före uppvaknandet, lite beroende hur du tolkar det. Du måste förstå först, annars vet du inte vad din självförädling har för sammanhang.
Men i avsaknad av förståelse är dygden det bästa att förhålla sig till.
Du som troende då
vad tror Du nu på?
Förståndet som frånvarande
verkar vara förhandenvarande.
Förstånden som är närvaranden
får då visa med hela handen
vägen för de som saknar anden.
Världsvalutan som skapas av luft
kommer det att bli mycket tufft
att bromsa emedan varken regeringar
eller folk kämpar för Jordens och
sitt eget bästa.
Besvärligt nog är att smälta in!
Sedan att tvingas bygga om hela härligheten hör till de högsta
nivåer av galenskaper där som
endast humorister överlever !!!
Roland
Olof,
1.
Jag tycker du rycker citatet från vers 38 ur sitt sammanhang, den handlar väl om "med och utan syfte" ?
2.
"Tittar man för mycket på levnads-regelerna så tappar man anledningen till dem" - bra sammanfattning av dygdetik och Heberleins artikel ! Jag har väl inte sagt något annat ?
3.
Dygd kan väl vara UTTRYCK för förståelse ? Följeslagare och språkrör kallar Stenudd det. Håller du inte med honom ?
4.
Att överge plikt och -nyttottänkandet tror jag kan vara vägen till förståelse. Jag får leva med om det inte är zen :)
5.
Har svårt att förklara, men jag blev stärkt av artikeln. Får en känsla av att du inte alls håller med ?
Roland,
Jag fortsätter TRO att förståndet inte är så frånvarande. Vi brukar vara överens om att det handlar om MAKT, som några få besitter.
Eric
Din sammanfattningsförmåga, både
retar mig och gör mig rätt så glad!
Roland
Stenudd och jag är inte speciellt överens om taoismen just nu. Hans kommentarer och en massa annat i hans tolkning talar inte till min övertygelse.
Meningen är tagen ur en vers, men förklarar tydligt hela idén om ett idealtillstånd där man naturligt förstår och agerar efter sin omgivning. Så fort vi tar ordet "Dygd" i vår mun har vi redan tappat idealtillståndet, eftersom vi då upptäcker att vissa saker kanske inte är så bra.
Moral och etik har egentligen aldrig funnits, utan är bara en jämförelse av tidens "goda människa", som du sammanfattar. Ser man det så är egentligen diskussionen om dygd en fråga om moderna ideal och inte något bestående.
Diskussionen är dock intressant...
Som jag uppfattar det, och anledningen till att begreppet dygd gör ett så starkt intryck, är att det , till skillnad från plikt och (snäv) nytta klarar av se helheten. Känner stor samhörighet med Rolands föreställning att världen är galen. Det ÄR absurt när miljarder människor svälter samtidigt som miljarder brottas med övervikt. Det ÄR absurt när man inte (självklart) vill värna om den jord som föder oss. Alla som dansar runt i den galna dansen gör sig ansvarsfria genom att hänvisa till olika plikter och regler. Ett mer övergripande ansvarstagande, dygd,, skulle göra detta fullständigt omöjligt.
Att grotta ner sig i vem som är bästa på att tolka gamla källor känns ovidkommande.
Om världen är galen nu, har den alltid varit galen och kommer alltid att vara galen.
Människan har ALLTID trott sig stå nära domedagen.
Varför?
För att vi är människor. Det är därför vi tjatar om dygd, moral, etik och orättvisor, för att vi inte vill se saken och oss själva som vi är. Då är det bättre att ha ett yttre hot, och kalla det för omoral eller avsaknad av dygd.
Det handlar inte om att "grotta ner sig" i gamla böcker bättre eller sämre än andra, det handlar om att se sig själv och oss själva som de vi är.
Om det nu är avsaknad av dygd som är orsaken till att vissa dör av svält och andra av övervikt, att vi omvandlar jordens resurser i rekordfart och att vi måste kriga mot varandra, så låt det vara övertygelsen.
Gud hör bön. Låt oss be...
Har lite svårt att se var våra vägar skiljs.
Tror inte det är så hugget i sten vilka vi ÄR. Det beror på. Milgram visade i sitt lydnadsexperiment att den sedligaste kan omvandlas till bödel. Jag vill tro att även det omvända gäller. Dygd är ett verktyg att uppmuntra våra goda sidor, regler, plikt och nyttotänkande är det inte.
Kan du hålla med om att den ständigt närvarande galenskapen får större konsekvenser i en "globaliserad" värld ?
Kan du ge något exempel på när du skulle vilja utbrista - Nu räcker det, det här duger inte ! ?
" Tjatar om orättvisor ". Är du inte väldigt nära cynism när du uttrycker dig så ? Eller syftar du bara på bristande vilja och handling ?
Uttryckte mig slarvigt om Stenudd och "att grotta ner sig". Självklart är jag nyfiken på vad ni inte är överens om, just nu.
Skicka en kommentar