Man kan hävda att den som vurmar för gemensamma ansträngningar våldför sig på individens frihet.
Eller att den fria marknaden inte frigör individen, utan snarare förslavar henne.
Är den goda avvägningen mellan vi och jag en utopi ? Eller bara något som gått förlorat ?
Individen frigör sig själv genom att arbeta, tjäna pengar och konsumera, detta postulat tjänar också staten på. Här blev samhället individualiserat på ett sätt som inte tog hänsyn till till individen och vips började det kapitalistiska giftmolnet torna upp sig. Demokrati blev att kunna välja mellan ett stort antal produkter och tjänster. Frihet att ha semester fem veckor per år. Välfärd att slösa och slänga.
..
Individen som socialismen skapat står på skakiga ben, snubblar när hon tvingas gå på mark som inte har sopats av staten, tänka tankar som inte förberetts av Systemet. I välfärdens land Sverige har den kollektiva hjälpsamheten förstatligats, men människorna har förlorat den verkligt kollektiva personliga gemenskapen där man hjälper varandra.
(Carolin Loohufvud, Fria T)
Som Chomsky brukar säga: - Tänk själv !
4 kommentarer:
Dom, dom och jag
Nej, VI och jag.
Läser om igen http://ericsecher.blogspot.com/2012/02/den-nya-overklassen.html, som jag tror du har i åtanke ?
Dom pekar ut det som upplevs som främmande.
Vi anger hur långt gemenskapen sträcker sig, hur djupt rotad den är.
"Samhället blir individualiserat på ett sätt som inte tog hänsyn till individen" - en formulering som det går att suga länge på.
Tänkte på detta inlägg och mitt eget häromdagen. Vi börjar tappa greppet om gemenskapsidentiteten.
Men det gäller förståss bara de andra. Inte mig...
Tappar greppet ? Ja !!
Skicka en kommentar