Estelle

Den som av principiella skäl är emot ärvda ämbeten slår förstås in öppna dörrar. Vad kan vara självklarare ? Det krävs knappast något långt försvarstal.
Skulle däremot gärna höra kvalificerade idéer om varför vi är så många som har svårt att hålla intresset borta från Victoria och Daniel.

För egen del har jag haft lätt att negligera kungen och drottningen, men det här förälskade paret utsätter den självklara principen för prövningar.
När kungen, trots 60 års träning, misslyckas i sin representationsuppgift känner jag mig bekräftad i min antirojalism. Att vi nu råkat få en tronarvinge som är lämpad för uppgiften ändrar förstås, rent principiellt, ingenting i sak.
Men, det väcker glädje och sympati när någon förvaltar sin lott, och förvaltar den väl.
Det låter absurt att man kan känna sympati, och t.o.m medlidande, med någon vars förutbestämda livslott är att leva ett liv i lyx.
Möjligen kan man försvara sig med att graden av ofrihet är svårslagen.

Om funderingarna skruvas ett varv till så är det slumpmässiga utfallet av ärvda ämbeten en påminnelse om det som alla vet (men som inga vackra principer vill erkänna), nämligen att livet från allra första början, inte bara för kungligheter, är ett utpräglat lotteri.
Ur ett mer konventionellt rättvise - och jämlikhetsperspektiv kan man undra om pengarna som kungahuset kostar kan användas på ett klokare sätt. Som t.ex bostäder till hemlösa. Då erkänner jag direkt, att det känns mycket lättare att acceptera denna udda kostsamma symbol, jämfört med den giriga inställning som präglar all annan ekonomi.

Nej, det där gick nog inte så bra. Krafsar bara på ytan …

Först kommer känslan, reptilsnabbt, sen kommer det beskäftiga förnuftet skuttandes (som Tiger) ….
Först : Estelle är ett riktigt fräckt namn på en prinsessa ! Gilla, gilla !
Sen: Herregud, hur tänkte dom nu ?