Att stå för sina åsikter, utan att snegla (för mycket) åt vad andra tycker, det betraktas som en dygd.
Att göra bra ifrån sig, att göra sitt allra bästa, utan att snegla (för mycket) åt ersättningen, det betraktas också som en dygd, om än mer avlägsen.
Att inte snegla, att inte ha ett ständigt behov av bekräftelse - gäller det bara individer ? Nina Björk menar, i en klockren radiokrönika från i söndags, att det borde gälla även politiska partier. Att de står för sina ideologier, och faktiskt är beredda att förlora röster om innehållet för tillfället inte lockar väljarna.
Nina Björk - 37.25 minuter in - Birger Schlaug tipsade
Förresten, är det individerna som gör samhället, eller är det samhället som präglar individerna ? En fråga som plötsligt får ny aktualitet (den ligger hela tiden och pyr ..) när statsministern uttalar sig om oroligheterna i Husby. I den första kommentaren jag lyssnar till verkar politikerna och samhället inte ha något ansvar alls, i en annan räknar han upp en mängd politiska insatser som skall lösa problemet. Kallt, entonigt, maskinmässigt, som om det gällde pengar eller budget, och inte mänsklig frustration. Jag kanske är överkänslig, men den mannen skrämmer mig.
Men han skall hedras för sin konsekventa övertygelse, att individens oberoende går före allt ( hur oändligt beroende av varandra vi än blir ..).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar