Vill inte, kan inte, vågar inte ?

Idag faller domen över  Breivik. Och filosofiprofessor Torbjörn Tännsjö skriver på DN - debatt.

Granskar man vad som skrivits om Breivik är det en synpunkt som ständigt återkommer: det hela är obegripligt ! Hur vi än anstränger oss kan vi omöjligen förstå hans gärningar. Jag har inte sett någon kommentar som utmynnar i en annan slutsats. Jag tolkar detta som uttryck för en simpel flyktmekanism. Visst förstår vi. Men vi vill inte medge att vi förstår. Vi vill inte komma så när denna gärningsman.
Vad innebär det att förstå en annan människas handlingar. Enkelt uttryckt: att se dem som begripliga och förnuftiga i ljuset av hennes trosföreställningar och önskningar. Att förstå handlingen är att se den som ett rationellt utflöde av vad den andra människan tror och önskar.
…

Nästa utmaning vi ställs inför är hur vi skall förstå vad man kan kalla Breiviks exempellösa "idealism". Jag brukar ordet i en neutral betydelse. Det står för en beredskap, för att de värden man omfatttar, offra sitt eget liv och ta andras. Hur skall vi förstå att han, till skillnad från många andra som hyser liknande uppfattningar, gick vidare i våldsam handling ?
…

Jag gissar att det bäst kan förstås som resultat av en process där tillfälligheter är viktiga.
...

Torbjörn Tännsjö har inte ansträngt sig det minsta för att förstå Anders Behring Breivik. Han gissar, och skummar lite kort på ytan av allmänna föreställningar. Men Anders Behring syns inte till så långt ögat når.
Rimligen har Torbjörn Tännsjö missat Karl Ove Knausgårds ansträngning att göra det obegripliga begripligt.

Så här är det allt som oftast. De adekvata frågorna ställs, men man bemödar sig inte att besvara dom ? Vill inte ? Kan inte ? Vågar inte ?

På moderaternas partistämma ställde Fredrik Reinfeldt en synnerligen adekvat fråga: - Flest prylar när vi dör, är det livets mening ? En fråga som öppnar upp för alla andra viktiga frågor, om vad vi vill, kan och bör. Men mer blev det inte. Vill inte, vågar inte ?