I somras promenerade jag med en kompis i Italien. Det var sen eftermiddag och ljuset föll så vackert på sluttningarna, så där som det bara gör sena eftermiddagar. Jag frågade kompisen om man säkert kan säga att det var eftermiddagsljus, blir det inte precis samma ljus på förmiddagen, fast på sluttningen mitt emot ? Sitter i själva verket den där speciella eftermiddagskänslan i hela kroppen, och speglar sig i landskapet ?
Trots våra gedigna naturvetenskapliga insikter kunde vi inte riktigt reda ut det. Vi ville heller inte fördjupa oss för mycket, det skulle förstört stämningen.
BILDEN är hämtad från Googles, vet inte om det är för - eller eftermiddag ..
Mer om synvinklar. OO.
6 kommentarer:
Känslan säger att ljuset är olika. Förnuftet håller inte med...
Ja, kanske.
Men tänker också att vi människor har en oerhört väl utvecklad perceptionsförmåga i sammanhang som har stor betydelse. T.ex är det livsviktigt att kunna läsa av ansiktsuttryck, och därför kan vi uppfatta oerhört diskreta förändringar som avslöjar ett förändrat stämningsläge. Kan det vara så att vi på samma sätt kan avläsa dagrar ? ( Något som kanske inte framträder på ett fotografi ..)
Jag tror om jag vaknade i gryningen eller i skymningen, så skulle jag veta vilket det var, men en gryning är inte bara vad man ser utan är full av alla sex sinnesintryck...
Vilket är det sjätte sinnet ?
Känslan
!
Du får gå in och komplettera Wikipedia :)
Håller nog ändå öppet för att förnuftet har ett finger med, dvs att detta ryms inom vad synen förmår.
Skicka en kommentar