Det goda livet

Tre dygn och massor av intryck, och precis så oförutsägbart som livet ska vara.
Målet var nära och kära på landets vackra baksida. Inhandlade kartbok, talbok och godis, och lät skåpbilen rulla makligt  söderut, med cykeln i lastutrymmet. På Kinnekulle utanför Lidköping syntes en bed and breakfastskylt i mörkret. Värdparet var vakna och satte eld i kaminen och fylllde på i kylskåpet. Väcktes på morgonen  av tuppen, kokade nyvärpta ägg och cyklade sen ett varv på den bedårande kullen. Västerplana kyrka var öppen, så jag äntrade predikstolen och höll en improviserad predikan om världens räddning. Som vanligt för döva öron, men själv var jag rätt nöjd…
Njöt i fulla drag av att vara tillsammans vid kusten. Det goda livet. Som jag sen, som vanligt, undrar om jag gjort mig förtjänt av. De andra kallar mig med rätta för badkruka, men i år låg jag i och simmade minsann. Med våtdräkt !
Vägen hem bjöd på några nya avstickare. Det känns som att ha makten över sitt liv när man plötsligt, när andan faller på, kan lämna den breda landsvägen. Vretstorp, norr om Askersund, var en uppenbarelse. Och en påminnelse om att svenskarnas liv är så mycket mer än storstan och statistiken.

Längre resor skall göras med tåg. Men enstaka gånger kan man unna sig den egensinniga bilen ?