Det är som vanligt. Först kommer känslan, reptilsnabbt, sedan förnuftet, långsamt krypande.
På väg hem från en efterlängatad cykletur i decembermörkret igår passerar jag Medborgarplatsen. Torget är fyllt av människor med facklor. Från högtalarna hörs en ung kvinna, med darr och inlevelse som får mig att tänka på Olof Palme. Hon får stormande applåder. Mötet avslutas med att att alla ropar i kör, på ledarens uppmaning. - Inga nazister på våra gator, inga nazister på våra gator, inga …
Känslan jag får är Obehag.
Först undrar jag varför. Borde det inte, utan förbehåll, vara glädjande med en manifestation mot rasism ?
Sedan undrar jag om jag missförstått slagorden. Att det inte handlar om att vilja avvärja demonstrations - och mötesrätt, utan snarare bråk och oprovocerat våld på "våra gator". Men konstaterar snabbt att det inte räcker som förklaring till obehaget.
Cyklar vidare, tar vänster ner på lugna Tjärhovsgatan, så att förnuftet kan arbeta ostört. Får tag i en tanke, som rimmar bättre med känslan. Av antirasister förväntar jag mig att de gör sitt yttersta för att förstå andra människor, även de som av rädsla värjer sig mot olikheter. Det här påminde mer om det man vill bekämpa.
Om de istället ropat något i stil med alla får vara på våra gator, alla får vara på våra gator, alla ... hade jag nog greppat en fackla och känt gemenskapen. Sådan gemenskap som man bara får uppleva på Medborgarplatsen :)
Jag har verkligen inget emot att SD åker ut ur riksdagen. Men det skall ske genom att vi kan övertyga deras sympatisörer om att främlingsrädsla är något dåligt, för alla. På ungefär samma sätt som ojämlikhet är dåligt, för alla. Inte genom att spela upp en liknande rädsla, inte genom att vägra sitta i samma sminkloge som Jimmy Åkesson, inte genom att vägra delta i TV-debatt på samma sida om programledaren som SD, inte genom att vilja förbjuda SD att utnyttja sin demonstrationsrätt på "våra gator".
Att använda sig av Occupy-rörelsens slagord (we are the 99 %) var heller inte särskilt inkännande. Där handlar det om att vi, det stora flertalet, blir förda bakom ljuset av en förmögen maktelit. SD hämtar nästan undantagslöst sina röster från människor som just känner att de saknar makt och inflytande. Fel, fel, fel.
viar94procent
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar