Vi försöker hålla ihop men det går sådär.
Skulle önska jag vore annorlunda, vissa dagar. Andra är jag väldigt nöjd.
Hur mycket ska en bry sig om värderingar och ideologier, hur lojal ska en vara ? Sankt Göran kanske är Stockholms bästa arbetsplats, samarbete är ledstjärnan, det pratas inte pengar och produktion, desto mera flöde, vilket är en nödvändighet när trycket av akut sjuka ökar för varje dag. Där har jag fått chansen att jobba. Men det är ett ideologiskt dilemma att det inte är medarbetarna som belönas när det går bra, utan ägare på andra sidan jordklotet. Att protestera mot vår ohållbara livstil genom att sluta flyga, medveten om att flygplanet lyfter i alla fall (tills vi är tillräckligt många som blir kvar på marken) känns rätt och riktigt. Att vägra-vara-vinstdriven på en arbetsplats som i vardagen drivs av kraften och glädjen att göra det bästa för patienterna känns inte lika givet.
Hörde i teaterkrönikan att Lena Endre nobbar sociala medier. Nöjer sig med telefon, sms och möten på riktigt. Se där.
Numera blir jag påmind varje dag, på röntgenronden kvart i åtta, hur skört livet är. Ena dagen frisk, andra dagen dömd till en snar död, många är mycket yngre än jag själv.
Sitter uppkrupen i en skön fåtölj med en rejäl, helt vanlig, förkylning och skriver de här raderna. Och känner tacksamhet, mer, mycket mer, än vanligt.
Har länge drömt om en liten båt som gillar stora hav, vår älskade Soling trivs bäst i Mälaren. Så satte jag en lapp på förstaget till en Havsfidra i Dunäsviken, ägaren hörde av sig, nu är jag dess nya ägare, för en krona.
Det går så där, men det är aldrig försent.
4 kommentarer:
Det du söker är det som ska finna dig. Ena båt tex.
Hur håller man ihop?
I mitt fall genom att arbeta med ungdomar. De ger mer hopp än arbetet med jämnåriga. Då ser jag en mening i det jag jobbar för. Igår var en av mina elever för första gången godkänd på en uppgift. Han har en fin måndag framför sig.
Jag inbillar mig att det kommer jag också att få av samma orsak...
Vad fint det låter. Och meningsfullt.
Faktiskt mer meningsfullt än att vara rektor eller politiker. Även om det är viktigt av andra orsaker
Att det som inte är/låter så märkvärdigt upplevs som mest meningsfullt känner jag igen från jobbet. Möten där man lyckas lugna och trösta, jämfört med komplicerade (men kanske onödiga) operationer.
Skicka en kommentar