Själv är jag inte alls hotad till livet, utan sitter här på Valborg och känner efter, och längtar efter att livet skall ha en lika självklar mening som för båtflyktingarna.
Någon dag skall jag få den här ekvationen att gå ut. Så att att min (bortskämda) tillvaro tillsammans med min medkänsla = andras tillvaro och andras vädjan. Dvs, till var och en efter behov, från var och efter förmåga.
Om det tillämpas på Nepal skulle det bli en mäktig transferering ...
Så minns jag livet i Barliden men
SvaraRaderadet var för 60 år sedan.
Människorna bara var i en naturlig gemenskap
med Varandra och med Jorden.
I min barndom och i min ungdom så var jag där
och hälsade på med min familj, många gånger.
Varken Jesus ursprungliga lära innan romarna
skrev om den eller Marx lära innan Kapitalisterna
demoraiserade den, hördes det ett ljud om.
Jag misstänker att de i smyg har läst ett och annat men
att de i huvudsak har stött sig och varandra på sitt samvett.
De har i alla fall stått emot tidens vanvett, bättre än de allra flesta!