Häromdagen kom äntligen den utlovade filmen från vår cykling i Etiopien, 2011.
En ärlig skildring om alla missöden och förvecklingar. Att som de flesta bara skylla på vår ledare håller inte, vi kunde
alla ha bidragit så mycket mer. Något som känns väldigt allmängiltigt.
Och naturligtvis, allt det oväntade gjorde resan mer minnesvärd, och lärorik.
Tyvärr får jag inte dela med mig på nätet. Avsnittet med barnen som fick åka på min pakethållare värmer. Stillbilderna får duga, man får föreställa sig extasen.
Världen behöver många glada bilder :)
SvaraRadera
SvaraRaderaVerkligen ! Motbilder.