Sitter på jouren och läser i Dagens ETC om inbördeskriget i SydSudan. Rubriken talar om risken för ett folkmord. Precis som i Rwanda handlar det om två folkgrupper (nuer i norr och dinkas i söder) som inte tål varandra. Varför framgår inte.
Efter en stund kommer den där otillåtna tanken ; "det verkar som dom vill bråka".
På avstånd fattar man inte mycket. Bäst att hålla inne med kommentarer om det man inte fattar.
Att mina bekymmer ter sig banala i jämförelse med människor som flyr för livet står i alla fall klart.
Man borde känna idel tacksamhet, hela tiden, varje dag. Varför är det inte så ?
Tycker också det verkar som om allt för många egentligen bara vill slåss.
SvaraRaderaVerkar vara genetiskt...