Ett radioprogram på 30 minuter som fångar in det mesta som avhandlats på den här bloggen under några år. Inte illa !
Miljöhistorikern Sverker Sörlin och filosofen Gustaf Arrhenius diskuterade i senaste Filosofiska rummet alla tänkbara aspekter på klimathot. Rättvisa, jämlikhet, avund, tillväxt, tillit, lycka, moral, fångarnas dilemma, marknadsdilemman, demokratins brister och förtjänster, individens ansvar kontra kollektiva strukturer m.m. Nog blev man övertygad om att humanisterna skall med på tåget.
Programledaren nämner i slutet Christian Azars artikel nyligen i DN, där han efterlyser en planetskötarkultur. Sörlin nappade, och trodde att just ordet skötare är positivt värdeladdat för de allra flesta, som de brukare av jorden vi varit i tusentals år.
För den som följt den här bloggen går skötarkulturen under benämningen Klotförstånd (Roland Lidén)
Här kan man lyssna på hela programmet.
Här kan man läsa Azars artikel.
Jag hörde också programmet.
SvaraRaderaFör den som följt den här bloggen går skötarkulturen under benämningen Klotförstånd (Roland Lidén)
Jag ska inte bluddra så ofta som tidigare
utan försöka att leva nu och då och ibland!
Ibland bidraga med:
Planetskötarkultur
Klotförstånd under
vars vingar Kulturer
kan sås vattnas gro
och ses växa upp.
Jo men visst, men min
vanmakt känner jag också.
Tack Eric
Det råder inget tvivel om att klimatet och miljön är områden där samhällena misslyckats. Ett sätt att angripa hyckleriet vore att investera kraftfullt i den kunskap som behövs för att jämte naturvetenskaperna ge förutsättningarna för att tänka helt nya tankar om de samhällen som behövs för att leva ansvarsfullt med klimatet och miljön. De är människans nya randvillkor och de kommer inte att försvinna.
SvaraRaderaVad som sker i vår tid är att klimatets berättelse möter tillväxtens, det materiella framstegets, berikandets och det är för den senare som vi under flera århundraden utvecklat institutioner, tänkande och moral. Tänka om konsekvenserna av klimat och miljö har vi som mänsklighet börjat med alldeles nyss. Vi har nästan allt kvar att göra.
Sverker Sörlin
kulturdebatt@dn.se
Roland,
SvaraRaderaTack själv.
Makt kan springa ur vanmakt ?
SvaraRaderaEn springa kanske.
Det var en gång en man som behövde ett hus.
Han gick till banken som hittade på råd och skuld till honom.
Pengar som också räckte till en ny bil. Bonus till banken.
Så att huset skulle bli bra ägnades fri tid och omsorg däråt.
Mannen arbetade och ammade banken även med ränta i många år.
Summan var mycket större än vad bilen och huset hade kostat.
När han en dag gick förbi ett stort bankpalats insåg han att
han hade varit med och byggt både ett litet och ett stor hus!
Och att han varit gratis arbetskraft till det större bygget!
Revolution tänkte han! Men tiden var seg, så vi får väl se?
!
SvaraRaderaOm fler upplever detsamma når man en tipping-point.Springan blir en glänta, och plötsligt är dörren vidöppen ?
I rask takt kom länder till besinning, dam för sin Hatt fanns!
SvaraRaderaI Sverige kom vi överens att skapa våra Kronor själva.
Nu blev det enkelt att bekosta, skolor, vård och äldreomsorg.
Nu blev den hållbara omställningen, i tid, kanske möjlig!
Ett exempel bland väldigt många var solpaneler där den
Svenska forskningen ansåg att den låg långt framme.
Mark delades ut och pengar till fabriker likaså och en
rulle utan dess like kom igång. Och Solen strålade!
Men Joakim von Anka alias Bilderberggruppen satt däruppe
ovan molnen med sin Stora Plan och slet sitt hår och ringde
till presidenten i USA som ringde till presidenten för EU och sa:
”Nu måste Ni för h-e göra någonting, - ja vi också!”
Men Regeringen i Sverige som nu var en klok regering fortsatte
med att göra det som var bra för Folket, Landet och Världen!!!
Men mannen då. Jo nu sitter det även solpaneler på hans hus!
Underbart !!
SvaraRadera