Känns som jag närmar mig någon slags urladdning. Efter en massa prat, en massa mer eller mindre futtiga betänkligheter, mer eller mindre ovidkommande vägval, så måste det komma ett STORT STEG.
Eller också är det precis tvärtom, att man lugnt och stilla ( som god taoist …) skall tänka minsta bemödande, acceptera att världen just nu är "girig och galen", och att jag faktiskt inte kan ändra på det.
Eric och Olof
SvaraRaderaDet kanske inte är antingen / eller
utan både / och, om möjligt?
Att till exempel, som en person som jag känner, läsa en bok av Einstein, redan som ganska ung,
blev som att förneka det liv som jag kunde ha räddat.
Bokens titel var: Min världsbild.
Numera lyssnar jag mycket hellre till MLK på Klotet som med gott humör, både pekar på problem OCH möjligheter, än att jag lyssnar på BS. (Kant har ställt till det)
Nu ska jag rädda det liv som ännu kan räddas och spela i den lägre division där jag egentligen hör HEMMA!
Roland Lidén
Låter klokt.
SvaraRaderaMLK ?
Marie-Louise Kristola och
SvaraRaderaJohan Bergensdorfs dialoger på
Klotet, tycker jag väldigt mycket om, att lyssna till.
I morgon mitt på dagen i P1 är det dags igen!
Oj då.
SvaraRaderaI morgon är ju redan i dag.
Vi står alltid inför vägval. Jag tror att du egentligen vet vad du måste välja, för att få frid i själen.
SvaraRaderaNär du tar steget kommer det att kännas litet men effekten av det är stort. Som att komma hem efter väldigt lång resa. Tryggt och självklart…
Jo det stämmer, det där avgörande steget känns ofta litet och självklart, väl förberett som det är ...
SvaraRaderaRoland,
SvaraRaderaSkall verkligen ta mig an Klotet.
Dr: Eric & Onkel Olof.
SvaraRaderaTack för er välvilja!
Roland
Roland,
SvaraRaderaVälvilja kan man inte få för mycket av !
Tycka synd om däremot.